midnattsloppet 2012....
mitt första midnattslopp är nu avklarat...som jag kände igår skulle jag aldrig mer springa det, så besviken var jag på mig själv då....men idag är det andra tankar som snurrar...nästa år kör vi igen :D och då har man ju en tid att utmana ;)
redan från första steget vid start fick jag håll och den släppte inte förrän jag var i mål..dom 2 sista km trodde jag att det står inte på förrän jag måste stanna och spy...
under loppets gång tänkte jag bara: du stannar INTE, du går INTE, du ska SPRINGA hela vägen!!!! för hade jag stannat och gått en bit så hade jag nog inte klarat av att springe igen eftersom att hållen inte var nådig vissa stunder :s
lite ny energi fick jag när jag hade kommit upp för den brantaste backarna...där står pappas särbo och hejar på...då var det "bara" 5 km kvar...
det är en otrolig upplevelse att springa midnattsloppet då är massor med folk som står längs gatorna och hejar på alla som är med och springer...och det är ju bra mörkt ute oxå så man måste vara extra uppmärksam på vart man sätter ner fötterna så man inte kliver snett eller snubblar på ngn trottoarkant eller springer ihop med ngn åskådare som ska springa över till andra sidan....
när jag såg 9 km skylten tänkte jag bara fy f*n skönt...1 km kvar och sen äntligen är det över, men den km känndes som en hel evig het men tillslut så såg jag målgången...vilken känsla och benen fick lite mer fart...och det som fick mig att öka ännu mer dom sista metrarna in till mål var när jag hörde min syster skrika: KOM IGEN HELENA!!!!
väl över målgången trodde jag nästan att jag skulle tuppa av, fort skalade jag bananen vi fick så jag fick i mig ngt och sen var det bara att ta en mugg vatten och hälla i sig....eftersom jag inte klockade tiden själv så var jag helt ovetande hur det hade gått men jag kännde att det inte var ngn bra tid tyvärr....letade upp pappa som hade sprungit klart och hämtat ut kläderna och sen väntade vi in min faster som oxå var med och sprang....fick reda på tiden i sms och vilken besvikelse det blev... 1 tim 5 min fy f*n vilken kass tid jag hade hoppas på 59-60 min.....men det var bra varmt och klibbigt ute igår..22 grade varmt och klockan var ju ändå 22:25 när jag startade så liten del av det hade ju oxå betydelse.... men men jag får se det så här istället, att för 2-3 år sedan hade jag inte kunnat springa 1 km ens en gång....ny tag nästa år som sagt och sen är det tjejmilen om 2 veckor och då kanske besvikelsen inte bli lika stor...
redan från första steget vid start fick jag håll och den släppte inte förrän jag var i mål..dom 2 sista km trodde jag att det står inte på förrän jag måste stanna och spy...
under loppets gång tänkte jag bara: du stannar INTE, du går INTE, du ska SPRINGA hela vägen!!!! för hade jag stannat och gått en bit så hade jag nog inte klarat av att springe igen eftersom att hållen inte var nådig vissa stunder :s
lite ny energi fick jag när jag hade kommit upp för den brantaste backarna...där står pappas särbo och hejar på...då var det "bara" 5 km kvar...
det är en otrolig upplevelse att springa midnattsloppet då är massor med folk som står längs gatorna och hejar på alla som är med och springer...och det är ju bra mörkt ute oxå så man måste vara extra uppmärksam på vart man sätter ner fötterna så man inte kliver snett eller snubblar på ngn trottoarkant eller springer ihop med ngn åskådare som ska springa över till andra sidan....
när jag såg 9 km skylten tänkte jag bara fy f*n skönt...1 km kvar och sen äntligen är det över, men den km känndes som en hel evig het men tillslut så såg jag målgången...vilken känsla och benen fick lite mer fart...och det som fick mig att öka ännu mer dom sista metrarna in till mål var när jag hörde min syster skrika: KOM IGEN HELENA!!!!
väl över målgången trodde jag nästan att jag skulle tuppa av, fort skalade jag bananen vi fick så jag fick i mig ngt och sen var det bara att ta en mugg vatten och hälla i sig....eftersom jag inte klockade tiden själv så var jag helt ovetande hur det hade gått men jag kännde att det inte var ngn bra tid tyvärr....letade upp pappa som hade sprungit klart och hämtat ut kläderna och sen väntade vi in min faster som oxå var med och sprang....fick reda på tiden i sms och vilken besvikelse det blev... 1 tim 5 min fy f*n vilken kass tid jag hade hoppas på 59-60 min.....men det var bra varmt och klibbigt ute igår..22 grade varmt och klockan var ju ändå 22:25 när jag startade så liten del av det hade ju oxå betydelse.... men men jag får se det så här istället, att för 2-3 år sedan hade jag inte kunnat springa 1 km ens en gång....ny tag nästa år som sagt och sen är det tjejmilen om 2 veckor och då kanske besvikelsen inte bli lika stor...
Kommentarer
Trackback
