fivedaysatweek

har fått nytt schema på jobbet så på torsdagar börjar jag inte förrän kl. 08:00 och det finns ju inte ngn anledning att sova längre för det....ställde väckarklockan på 05:50 istället för 06:50..var bra trött då klockan ringde men jag hade ju gett mig själv en utmaning och gör jag det så vill jag ju genomföra den....det var ju inte ngt jag inte har gjort förr utan det var ju bara att jag skulle ta en joggingrunda innan jag börja jobba :) det blev en runda på 5,79 km som tog 34 min..och det bästa av allt det regnade ute :D så nu är risken ganska stor att det kommer att bli en torsdagsvana istället för utmaning...iallafall fram tills det att snön kommer, om det nu kommer att komma nån snö i år...vilket jag verkligen håller tummarna för!!!!

mitt första midnattslopp är nu avklarat...som jag kände igår skulle jag aldrig mer springa det, så besviken var jag på mig själv då....men idag är det andra tankar som snurrar...nästa år kör vi igen :D och då har man ju en tid att utmana ;)
redan från första steget vid start fick jag håll och den släppte inte förrän jag var i mål..dom 2 sista km trodde jag att det står inte på förrän jag måste stanna och spy...
under loppets gång tänkte jag bara: du stannar INTE, du går INTE, du ska SPRINGA hela vägen!!!! för hade jag stannat och gått en bit så hade jag nog inte klarat av att springe igen eftersom att hållen inte var nådig vissa stunder :s
lite ny energi fick jag när jag hade kommit upp för den brantaste backarna...där står pappas särbo och hejar på...då var det "bara" 5 km kvar...
det är en otrolig upplevelse att springa midnattsloppet då är massor med folk som står längs gatorna och hejar på alla som är med och springer...och det är ju bra mörkt ute oxå så man måste vara extra uppmärksam på vart man sätter ner fötterna så man inte kliver snett eller snubblar på ngn trottoarkant eller springer ihop med ngn åskådare som ska springa över till andra sidan....
när jag såg 9 km skylten tänkte jag bara fy f*n skönt...1 km kvar och sen äntligen är det över, men den km känndes som en hel evig het men tillslut så såg jag målgången...vilken känsla och benen fick lite mer fart...och det som fick mig att öka ännu mer dom sista metrarna in till mål var när jag hörde min syster skrika: KOM IGEN HELENA!!!!
väl över målgången trodde jag nästan att jag skulle tuppa av, fort skalade jag bananen vi fick så jag fick i mig ngt och sen var det bara att ta en mugg vatten och hälla i sig....eftersom jag inte klockade tiden själv så var jag helt ovetande hur det hade gått men jag kännde att det inte var ngn bra tid tyvärr....letade upp pappa som hade sprungit klart och hämtat ut kläderna och sen väntade vi in min faster som oxå var med och sprang....fick reda på tiden i sms och vilken besvikelse det blev... 1 tim 5 min fy f*n vilken kass tid jag hade hoppas på 59-60 min.....men det var bra varmt och klibbigt ute igår..22 grade varmt och klockan var ju ändå 22:25 när jag startade så liten del av det hade ju oxå betydelse.... men men jag får se det så här istället, att för 2-3 år sedan hade jag inte kunnat springa 1 km ens en gång....ny tag nästa år som sagt och sen är det tjejmilen om 2 veckor och då kanske besvikelsen inte bli lika stor...

 

dagens första kaffekopp är den godaste på hela dagen....speciellt då man är ledig och verkligen kan njuta av den...nu sitter jag med den stora härliga koppen och njuter och försöker vakna till ordentligt och laddar inför en ny dag...pirret i min mage börjar nog komma sakta men säkert inför kvällens midnattslopp, inte bara pirret som börjar komma utan även paniken...paniken för allt folk som är med, jag stor gillar inte att vara blad mycket folk och dessutom ska vi stå å trängas i tunnelbanan vilket är min största skräck :s men men ska försöka andas och ta det lugnt så inte panikångesten dyker upp!!!!
jag har satt en måltid jag ska klara denna mil på och klarar jag inte det vet jag att jag kommer att bli rätt besviken men då får jag ta nya tag om två veckor då det är tjejmilen som gäller...kommer inte att skriva min måltid här nu, skriver den imorron då jag förhoppningsvis har klarat den....


 (bild lånad från midnattsloppet.com)

äntligen fick jag äta dom efterlängtade kräftorna.....hur kan det vara så gott??? det är ju inte speciellt mycket att äta på dom men med lite paj och bröd till så blir man lagomt mätt...och med trevligt sällskap kan man sitta å äta länge länge :)

idag gjorde jag det, tog det stora steget och gav min stela kassaskåpskropp en utmaning....egentligen borde jag inte ha gjort det för nu vill jag ju fortsätta och det finns ju inte ngn tid över till ngt mer....men jag vill försöka få lite bättre rörlighet i min kropp, för man är ju verkligen vig som ett kassaskåp :s så jag får vänta och se hur HC´s höstschema kommer att se ut och klämma in ett yogapass i veckan iallfall :D

då kan jag bocka av utmaning Forsbacka på min lista, har funderat ett tag på att utmana mig på att springa till Forsbacka och idag antog jag den...så nu har jag gått, cyklat och sprungit fram och tillbax till Forsbacka under min "resa"...jag sprang dock inte hela vägen hem utan det blev fram till sandvik sen gick jag hem därifrån...benen sa ifrån på slutet. det tar på krafterna att springa i värmen och asfalt är ju inte det skönaste underlaget precis :s men jag är nöjd iallafall med tanke på att det har gått så tungt på sista tiden...det blev 13,92 km på tiden 1 tim 29 min...

börjar tröttna på att det inte vill släppa och gå lättare med springningen....det går ju så förbannat j*kla tungt varje gång jag är ut på en runda...det börjar ta på mina envisa krafter :s om två veckor är det ju midnattsloppet och om en månade är det tjejmilen...går det lika tungt då så har jag bestämmt mig för att springskorna har gjort sitt och jag lägger dom på hyllan!!!